Fantastiska byggen

Michael Thames är en av alla dessa fantastiska kreatörer som valt att syssla med gitarrbyggande. Michaels idé var att bygga ett instrument som kan stämmas exakt som Weiss stämde sin luta. För det krävs tretton strängar. Hans gitarrer kallas Dresden. Åtta av strängarna är 640 mm långa, 10-15 mm kortare än på en vanlig gitarr. Resterande bassträngar är kraftigt förlängda.

Halsen möter kroppen vid tionde bandet och relativt en normalgitarr hamnar därför stallet närmre lockets kant. Detta menar Michael är viktigt för Dresdengitarrens lutliknande klang. Huvudets utformning kallae Michael för Svanhals.

Är detta fusk?

Häromdagen hittade jag det som borde funnits för länge sedan; en Laudarrabutik! http://www.laudarra.com.au/

En butik med enkla och billiga mångsträngsgitarrer; 8 - 11 strängar, och för all del även riktigt dyra instrument.

Är inte så mycket sport längre med andra ord. Surt sa mannen som ägnade trettio år att få tag på en.

Påsträngat och klart

Pappersbitar och lönnfanér på plats. Gitarrens rengjord i alla små skrymslen, greppbrädan polerad med polish och tio nya strängar på plats. Strängar förresten - enklaste stället att handla är Östmans musik - extrem välsorterade och mycket servicemässiga.

Stallbenet

Stallbenet justeras upp med 1/2 mm tjock lönnfanér.

Sadelbenet

Sadelbenet är demonterat och jag lägger två pappersbitar i urtaget för benet. En liten höjning av stränghöjden.

Dags för smärre justeringar

Lugn Heikki - jag slackade strängarna innan jag klippte

I flera månader har jag nu spelat på mitt nya instrument och det är alltjämt mycket roligt. Klangen är både kraftfull och fin men när man övar mycket blir man också mer och mer kräsen och det finns ett litet skorr jag inte kan lokalisera.

Heikki har skickat mig ett par bitar lönnfanér - ca en halv millimeter tjocka. Han föreslår att jag ska justera stallhöjden med en eller ett par sådana. Sadelhöjden kan jag justera med pappersremsor.

Så jag passar på när det ändå är hög tid för ett strängbyte.

Så en dag i slutet av juli

... fick jag äntligen möjlighet att hälsa på Stefan "Oläger" Olausson. Etuiet har varit färdigt ett par veckor men tillfället har dröjt.

Stefan bor verkligen i skogen men när vägmärken tar skepnad av hardcase för mandola förstår jag att det är nära.

Bärhantaget monteras efter avvägning med instrumentet i. Laudarran  har inte tyngdpunkten som en vanlig gitarr och med det stadiga etuiet är det en tung pjäs. Rätt balans underlättar.

En stressad casebyggare

Trots att mitt etui har fått fajtas med andra caseprojekt och en båt som vill komma i sjön så säger Stefan idag att "... i början av näsa vecka så är det klart."

Återstår bara att bestämma om jag ska till Tanum eller Stefan till Göteborg.

En sträng polyester

Kantlist